Jag blev sådär rastlös som jag sällan blir. Gick runt runt runt, diskade kaffemuggar, plockade fram rengöringssprayen, kollade facebook. Sorterade tomater i en skål, lyssnade på en halv youtubevideo, klagade högt och gick en vända till -- det enda dåliga med rundgångslägenheter. Plockade fram en kall flaska för att få den rumstempererad lagom till middagskoket. Slängde ett par strumpor i tvättmaskinen. Väntade utan att veta på vad och hatade att slösa bort dyrbar söndagstid på att inte nöja mig. Men sedan: bastubad, chorizogryta, presidentval och repris på melodifestival. Plötsligt var allt glömt och förlåtet.

Gårkvällen var suverän på alla sätt och vis. Underbar mat, drömlika chokladbakelser på toppen, fint folk och en skrattig stämning som fortfarande fanns kvar när vi vaknade till söndagen.

(Klipp ur systers foto.)

Igår kväll fick jag för mig att röra ihop en cheesecakeaktig surmjölkskaka med mango, och när den idag var klar att ätas insåg jag fort att vi två man starka inte på något vis har magar som rymmer en hel kaka och bjöd in oss till kaffekalas i föräldrahemmet. Dagens första, för nu ska vi snart sikta in oss på kalas nummer två och fira en stor bror som blivit ännu större med middag och galej. Jag är redan övertaggad.

I tidningen Avotakkas februarinummer kan man spana in ett par kreativa Jakobstadskontor, däribland C/O Torget och således självfallet även Anna under rubriken Konttorikaverit. Och, därutöver, en massa vårvintrigt pastelliga färger som får det att krypa i inredarfingrarna. Så har ni vägarna förbi tidningsstället kan det ju hända att den hoppar ner i kundkorgen. Om ni har tur.

Efter en tolvtimmarsnatt, en lång frukost framför radion och nyaste Elle, en skoningslös skurning av hemmet, en tyst promenad i det vakuum minusgraderna för med sig och en lång dusch inklusive allt behövdes det liksom inget mer -- och ändå hade vi det bästa kvar. Tomater att döda för, ruccola, mozzarella, kallrökt lax och vinho verde, och himmelriket var plötsligt så nära.

När man nästan somnar på golvet i yogasalen i slutet av lektionen, och bara önskar att någon vänlig själ skulle breda en filt över en och låta en ligga kvar till morgondagen.

Planer inför helgen? Sova.

Kärleken till vädret vet inga gränser nu. Att vakna till tjugo minusgrader, rökig andedräkt, knarr under skorna och solen -- solen! -- mellan snötunga träd gör mig alldeles glad i magen. Och ni vet vad man säger om kläder och väder; jag älskar, älskar min Canada Goose, den är den bästa investering (näst efter Nils Katt) jag någonsin gjort. Den sviker aldrig, jag fryser aldrig, och dagar som denna kan jag utan problem pulsa omkring med snö upp till knäna i över en timme utan att behöva känna mig som en tjälknöl efteråt. Ett par fårskinnsstövlar på det och man blir hög på livet.

Marre sa det redan, så jag vet inte varför jag ska upprepa det. Men om jag ändå ska göra det, så säger jag såhär: öppna ögonen, lyssna, läs och inse att det är dags nu. Vårt land vore ett bättre land med en människa som Haavisto vid rodret. (Och att hugga underifrån, det gillar jag.)

Igår grävde jag ner lite Newcastle i snön utanför bakdörren, tog på mig förklädet och kockade fisksoppa och sommarminnen. Fick fina och efterlängtade gäster som myste i vår soffa -- och gladast av alla var kanske jag själv.

Fredag, trött i ryggen från gårdagens spinning, trött i huvudet av nattens krig mot piggheten och trött bara av vetskapen om en helg i antågande. Har tillbringat eftermiddagen i grannstaden med mor och syster, uppdaterat basplaggshyllan med neonfärger, och, det bästa av allt -- kommit hem till ett glas Le grand noir och min feel good-musik. Ikväll är det Air Supply. Skratta ni, ni skulle bara veta.

Ikväll är jag ensam hemma, eller ensam med Nils Katt, självfallet, och hade redan bestämt mig för pausdag från träningen, husröjning light och efterföljande kockande, muskelstretchande och hemmaspa. Så fick jag ett sms med en skidsällskapsförfrågan, och som jag blev sugen. Men -- jag kunde låta bli. Och nu ska jag inte ha dåligt samvete, utan nu ska jag n-j-u-t-a.

Dagens i-prick? I postlådan väntade både en rutig Levi’sskjorta och nyaste Elle när jag kom hem. Skjortan perfekt, Elle kvällens sällskap. Helt suveränt.

Bild från planet-sports.com.